I tisdags bestämde jag och Alex att vi skulle ut och träna, då Linn hade ont i knät tänkte jag att hon inte skulle orka det, men sedan bestämde vi oss för att promenera upp för Mount Lofty, en promenix borde Linnsan klara av tänkte jag. Och visst ville hon det.

Vi fick ta bilen till Cleland, där även djurparken ligger.

Sedan började våran 3,7 km långa promenix. I början var vädret perfekt för en träningsrunda, strax under 20 grader kanske.

Som sagt då så hade Linn ont i knät och fick gå långsamt och Alex gick vid hennes sida. Jag kände en rush av adrenalin och ville gå lite snabbare, men höll ändå ett ganska ok avstånd från krymplingen.

Lite då och då vände jag mig om för att se att dem andra var i närheten, detta för att jag var lite rädd för det var en skogsstig. Och vi vet ju vad som finns i dessa skogar.

Helt plötsligt when I was minding my own business, och tog bilder på naturen, och sedan gjorde min vanliga vändom-rutin, var dem borta!!!

Jag hade gått lite väl snabbt och kommit ifrån mupparna. Paniken rusade i mitt huvud om alla dessa hemska djur, och jag började småjogga...upp för backen i stället för att försöka gå tillbaka till dem andra. Min hjärna slutade väl att fungera och detta var när jag hade gått ca 900 meter... det hade alltså lönat sig för mig att gå tillbaka i stället för att i panik rusa uppför en supersluttande uppförsbacke på 3,7 km!! I början var det inte så jobbigt fastän jag var rädd, det var inte så mycket lutning i början av backen,  så jag kunde gå i en ganska rask takt, men tankarna snurrade i mitt huvud...Tänk om det finns stora vilddjur här som attackerar ensamma vandrare, klart som tusan att jag då ser något stort och rött inlindat i papper ligga på marken :( Jag hade då bara sett en enda kvinna i skogen strax innan jag såg blodiga saken. Paniken tog vid igen och jag började jogga  upp för backen som aldrig ville ta slut!!

När det var 1,5 km kvar började den värsta sluttningen jag någonsin varit med om, utan att överdriva, den var nästa 90 grader... säkert bara en liten bit som är såhär tänkte jag ...Men nej nej det fortsatte så hela vägen till toppen. när det var 800 meter kvar kommer det en j*vla skylt där det står " You are almost there"  Jag ville döda den personen som skrev det... två minuter senare kommer en gammal gubbe, med en vattenflaska (på väg ner för backen) och  tittar på mig och ser att jag håller på dö  av värmeslag, för nu hade det blivit sjukt varmt och solen låg på att inte ens träden kunde hjälpa med sin skugga, Och gubben säger...You are almost there... Jag log vänligt men innerst inne ville jag strypa honom, och sno hans vatten!  I alla fall, jag kom till slut upp på toppen och det var supervackert!  Jag njöt en stund över hur fint det var och hur duktig jag var..

Sedan började jag tänka att tänk om inte Linn orkar upp och dem vände och sedan bestämde sig att att vänta på mig där nere och jag behövde gå ner för hela berget helt själv... :(

Jag gick in i cafeterian beställde en focaccia och satte mig ner och åt. 15 min senare tittar jag ut och ser mina underbara muppar sitta på en bänk!

LYCKA! Jag rusade ut med mackan i handen!

30 minuter senare efter att dem också hade ätit promenerade vi hela vägen ner  TILLSAMMANS!

Jag tog lite bilder under mitt äventyr av skräck!

Liz the Lizard, Hon var jätteläskig!! Almost peed my pants when I saw this little fella!

Vattefall!

So totally worth the effort when I got to see this view.

The cafeteria

This is some kind of  tower, but we don't know what it is for... kanske vi skulle ha frågat

Here I gained back all the calories I lost walking up the mountain

Walking downhill with Alex tight...

Alex fooled Linn That he had dropped the camera down  the cliffs...Linn was laughing about it haha.

Det var det kära läsare.

Puss på Min Systerdotter Leona, Moster saknar dig jättemycket!!  och jag älskar dig!

Kram på er!

Jag tänkte först att jag skulle berätta historien om knät eftersom det ingår en så himla god gärning i den.

På planet hit så satt jag längst in vid fönstret hela tiden och varje gång jag skulle upp var jag tvungen att klättra över Isabella som satt bredvid. En gång när jag kom tillbaka satte jag ner foten åt höger och vred hela kroppen åt vänster och något hände i mitt knä. Det gjorde hur ont som helst och efter det så har det varit ganska okej upp och ner. I söndags så var vi på brunch med Alex pappa och syster och det kom upp i samtalet. Alex pappa Johnny var så gullig som brydde sig och verkade lite bekymrad. Jag sa ju att allt var okej så klart men dagen därpå som kom han hem till oss och gav mig ett knäbandage som jag skulle ha, så go! Efter att vi klättrade upp för South Australias högsta berg så gick vi till sjukhuset och jag fick göra ett ultraljud dagen efter och det visade sig att jag hade fått ett hack i ledbandet. Men nu är allt ok så det är ju bra. Jag vill bara berätta hur underbara människorna är här. Vi smälter av deras ödmjukhet varje dag (och av solen).

Idag har vi i alla fall varit och shoppat på ett väldigt stort mall ganska långt bort från där vi bor. Vi var färdiga klockan 8 på kvällen. Dagens kap blev lite sovkläder, smink och jag köpte ett par söta ballerinas med rosetter.

Vi hittade världens sötaste hundvalpar i en djuraffär. 499 Dollar. Alex lovade att köpa en valp till Isabella om hon slog hans rekord i ett spel på hans I phone. Hon är mycket upptagen nu...

Isabellas tvilling Dora the Explorer.

Isabellas andra tvilling, Pandan.

Mina tvillingar Insane baby och snorungen.

Lilla linslusen

Igår var vi på familjemiddag och denna gång blev det dricka på ett ställe och sedan kinamat med Anka, Biff, Prawns, Lamm och massa ris och gott.

Vi lärde dem ännu flera oanständiga ord igår.

Efter detta åkte vi hem till Ben och Adele och kollade på film, deras katt freakade på Alex och sedan åkte vi hem och såg mardrömsspindeln. Snip snap slut =)

Godnatt

Kram Linn

Det här är våran läskigaste spindel hittills. Det är en Redback Spindel och karaktäriseras av den rösa fläcken på ryggen. Den hittade vi utanförvåran dörr igår. Den är mucho mucho giftig och vill bitas. Alex dödade den och vi kunde alla sova gott... eller inte.

Den är släkt med Svarta Änkan!

Puss och Kram Linn